Om

Den här sidan kommer att handla om byarna Norrvik, Brunnsvik, Lekomberg, Sörvik och Burens.
Skriv in i rutan Sök, t.ex ett sökord så får ni/du fram alla sidor med det sökta ordets innehåll. 



Omröstning

Gillar du den här hemsidan?

 Gillar du hemsidan?

 Fyller den dina behov?

 Gillar den inte!

Kakor används

Transformatorstationen Lekomberg

Transformatorstation vid Lekomberg

Foto: ©N-E Nordqvist 2004

Gruf AB Lekomberg hade övertagit gruvan från Ludvika Bergverk och stod nu inför en stor expansion. Gruvbolaget hade redan tidigt planerat för den stora kraftcentralen nere vid sjön Väsmans strand. Den energi som bildades av generatorn i kraftcentralen levererades upp till transformatorstationen där den omvandlades till den spänning som gruvbolagets elektriska maskiner hade. Byggnaden följer samma strikta linjer som kraftcentralen och maskinhuset vid gruvan hade. Det gråa tegelstenarna, även kallad "kalksandstegel" från Ludvika tegelbruk har använts till samtliga byggnader. Även den vita putsade eventuellt målade hörnen och andra linjer har återkommit i arkitekturen.

Äldre frånskiljare i transformatorhuset

Foto: ©N-E Nordqvist omk 1988

Transformatorhuset stod i slutet av 1980-talet under ett rivningshot. Det lokala energibolaget hade beslutat att verksamheten inne i huset skulle upphöra. Ändå så var det fjärran av den verksamhet, som var när gruvan var i drift. Nu används huset till helt andra ändamål. Ändå kan man på utsidan skönja isolatorer, som nu hör till en svunnen tid. Något måste bevaras på bild för att kunna visa hur det såg ut förr inne i huset. Ingen belysning fanns i huset, allt elektrisk var bortkopplat. Det var mörkt, snarare kunde man tro att man var i en kolkällare, det var bara ljuskäglan från den batteridrivna strålkastaren, som avgjorde var man befann sig någonstans. Att ordna så att kameran kom på ett stativ medan man försökte ställa in kameran var inte det lättaste. Ändå var det för mig en välkänd miljö, här hade man varit ett antal gånger tidigare.

Det lilla ställverket inne i transformatorhuset

Foto ©N-E Nordqvist 1988

Låter ljuskäglan spela över de nästan nakna väggarna. Ler lite grann när man upptäcker hur ledningarna är dragna sedan långt tillbaka i tiden. I taket går kopparstänger, oisolerade, fastsatta på stödisolatorer. Här hade vi säkringarna till 10 kV-linjen ner till transformatorn vid länsvägen. Det är en hel del nostalgi, som kommer tillbaka och nu ryggar man direkt när man ser detta på bilderna. Allt är borta och tur är väl det innan en olycka har hänt.

Transformatorn och lågspänningsgrupper

 Foto: ©N-E Nordqvist omk 1988

Tack och lov att allt är borta. Den delvis oskyddade transformatorn och lågspänningscentralen var placerad på den nedre våningen av de två som fanns. Den ena gruppen var för linjen mot Djupa medan den andra för linjen ner mot bostäderna i Lekomberg. Här inne i huset utspelades även en hel del dramatik under den tid då gruvan var i drift.

Verkmästaren vid gruvbolaget hade givit en yngre person ett uppdrag att frakta ett antal tomfat från transformatorhuset ner till anrikningsverkets nedre del. Nu är det ju brant utför. Det första tomfatet rullades ner försiktigt, och det gick ju bra. Det här var ju jobbigt tänkte ynglingen. Om jag rullar faten och släpper dem så rullar de av sig själva. Det var ju ganska jämnt underlag, så nästa fat rullades iväg.

Till en början gick det ju bra. Snart började ett av tomfaten att hoppa och studsa omkring för att till slut slå emot ett stag, som höll upp en el-stolpe, med följd att trådarna började komma i svajning med kortslutning som följd. Säkringarna inne i transformatorhuset var pulveriserade. Elmontören vid gruvbolaget kunde inte riktigt förstå hur det kunde uppstå en sådan förödande kortslutning.

Anrikningsverket stannade helt och stod stilla ända till dagen därpå. Ingen sa någonting. Den yngre personen fortsatte att ta ner alla tomfaten. Nu lite mer försiktigt. Ett antal år senare, när ynglingen träffade elmontören, så frågade han om gruvbolagets elektriker hade kommit underfund med hur det gick till när anrikningsverket stannade. Nej, svarade han. Då ska jag berätta hur det gick till när tomfatet rullade ner för slänten, då skrattade han för fullt när han fick höra berättelsen. 

Text: N-E Nordqvist Redigerad 2019-11-22