När du nu går att fylla, på dagen femtio år, vi vill dig gärna hylla, det lilla vi förmår, du är en hjälp i nöden, när livet kännes tungt, för alla är du lika, du tar det ganska lungt. Du kommer jämt och hjälper, om någon bliver sjuk, är alltid glad och vänlig, din röst är lika mjuk, humöret det blir bättre, när du varit där, vi tackar dig så hjärtligt, för mödor och besvär.För alltid är du redo, att göra vad du kan, i ur och skur, båd dag som natt, du kommer alltid fram, men nu på högtidsdagen, ett tack vi bringar dig, för du är alltid redo, att hjälpa även mig.Om jag nu gör mig illa, till dig nu får jag gå, du lappar nog ihop det, både fingrar och min tå, och får jag ont i magen, till dig jag också går, kanske att jag då några, tabletter av dig får.Och får jag ont i halsen, du kommer även då, och du med dina varma händer, ett omslag lägger på, du har nu under årens lopp, fått läka många sår, och många gånger, ett tack du knappast får.

Vi ville nu så gärna, dina händer trycka få, och tacka dig för allt, som du gjort oss då och då, och nu vi samlas hos dig, på denna högtidsdag, ett leve för dig vi bringa, vi hurra nu ett tag. Till sist så vill vi önska dig en glad och trevlig dag, vi kommer nu att hurra, ja alla över lag, vi önska dig all lycka, och glädje vill vi dig, när du nu börjar vandra, på ålderns branta stig.

Text V. J-n   (anm: troligt Viktor Jansson, boende i Lekomberg.  Mars 1943) 

Fru Nyman var sjuksköterska vid Lekombergs gruva under ett stort antal år, Gift med Nils Nyman,  kassör vid gruvbolaget. Hit kom många som behövde hjälp även senare, än i dag efter många år så får man höra hur bland annat en ungdom i Lekomberg fick en fiskekrok i fingret som hon plockade bort.

Hennes värsta uppgift var nog ändå när hon fick plocka upp resterna av gruvfogden i Lekomberg när han slogs sönder vid en dödsolycka uppe på gruvbacken.