En vy kan man inte få för mycket av, det är bara att njuta, blunda ett tag och öppna ögonen igen för att tro på det man ser. Ibland kan det bli för mycket att se en sommardag i mitten av 1970-talet.
Oavsett var man är någonstans så finns det tillfällen inte så långt bort. I mitt fall, cirka en mil bort.

Bakgrunden är att i mitten av 70-talet var det populärt att göra stora skogsaverkningar, allt skulle skövlas, ingen hänsyn togs för miljön. På den tiden var det inte vanligt att man tog reda på överskottet från träden som man nu gör när ”riset” körs fram för att senare flisas.
En skogsbilväg anlades upp på det lokala namnet stensboberget där virket senare skulle fraktas ut. När man nu kommer efter riksvägen vid Stensbo kan man inte ana hur det har sett ut där uppe mot toppen av berget. Och vem kunde ana hur det såg ut från andra hållet. Men vi kom skogsbilvägen med dåtidens fordon och stannade där vägen slutade, varvid man tog en promenad bland det kvarlämnade ”skatorna och riset” upp mot det ställe där det sluttade utför. Väl framme var bara att slå ner rumpan på närmaste stubbe och begrunda utsikten över Grangärde kyrkby som ligger inklämd mellan sjöarna Björken och Bysjön. I bakgrunden skymtar de andra byarna Norrbo och Västansjö.

Text: NEN