Foto: omk 1911-12 av Johan Persson, bilden ovan kopierad från originalnegativ.

Bilden ovan är den första delen av två byggnader nere vid kraftcentralen Lekomberg. Den här byggnaden har årtalet 1911 på gaveln. I förgrunden rinner det vatten med vad som kan antydas vara vatten med en del avfall, alltså mull.

En intressant fråga inom hembygdshistorien har alltid varit, när och hur blev tyska intressen intresserade av malmen i Lekomberg? Svaret kommer vi inte att få reda på. Det svarta guldet, som svenskarna inte förstod att ta vara på. Tyskarna hade ”Thomasprocessen”
I en del gamla handlingar kan vi ana att tyska intressenter var här före år 1908. Av Johan Viktor Nyberg och August Wigert hade tyska ägare köpt (år 1908) en del av deras mark nere vid Väsman, för att försäkra sig om en god tillgång av energi i framtiden.
Från Ludvika Bergverks gamla handlingar kan man också läsa att på hösten år 1907 slutade man att skräda för hand i det skrädhus som fanns inom gruvområdet. Under de två sista åren handlade det mest arbete med undersökning. Var det ett arbete som var beställt av blivande tyska ägare? 
En ångkraftcentral uppfördes i början för att ge energi till den nya gruvepoken. Än i dag kan man se inskriptionerna "Kraftcentral" och årtalet 1911 på gaveln. Året senare var den andra byggnaden färdig. Skorstenen var 65 meter hög och var en symbol för bygden ända fram till oktober 1965 då den fälldes.


Ångmaskinen inne i det södra huset

Foto: Johan Persson omk 1915 ©N-E Nordqvist

Stora ångmaskinen hade en längd av nästan elva meter, den var i drift från omkring åren 1911-12 och fram till mars år 1920 då driften lades ner. Man kan se på bilden att det stora svänghjulet snurrar vilket tyder på att ångmaskinen är i drift. Överföringen av kraften till svänghjulet och generatorn skedde med någon slags typ av vevaxel, ungefär samma funktion, som när man trampar på en cykel. Svänghjulet hade en diameter av 3,1 meter.
De två personerna på bilden är för oss okända. Troligtvis är det tyska arbetare som var här i bygden i samband med uppbyggnaden av den nya gruvepoken.
Under några år stod ångmaskinen redo att startas på nytt då vattentillgången var dålig i sjön Väsman. I mars år 1920 blev Lekombergs gruva ansluten till det elnät som kom från Ludvika Kraftstation. Därmed kunde man få en mer driftsäker leverans av energi. Under det sista året eldade man ångmaskinen med torv och ved på grund av brist på stenkol från Tyskland.

Ångmaskin till kraftcentralen

Foto Johan Persson omk 1911-12 ©N-E Nordqvist

Lekomberg behövde energi till gruvan. Omkring tre månader efter köpet av gruvan började man bygga en kraftcentral. Med en längd av 20 meter, 10,8 meter bred och 11,5 meter hög.
På järnvägen hade den tyska ångmaskinen anlänt. Nu började ett mödosamt arbete med att rulla ner den 76 ton tunga maskinen och få in den i det södra huset, som man tidigare hade byggt upp. För att flytta den tunga maskinen var man tvungen att lägga ut långa plana stockar. Mellan maskinen och stockarna fick man lägga runda axlar som den kunde rulla på.
Ångmaskinerna kom från ett stort känt tysk företag, R Wolf, i Magdeburg Buckam. När ångmaskinen var i full drift kunde den ge omkring 600 hk. En riktigt rejäl maskin, som kunde driva en stor generator. Stora ångmaskinen användes under en period av cirka tio år.
I den norra byggnaden som är märkt på utsidan med årtalet 1912 fanns två mindre ångmaskiner uppställda. Norra skeppet (huset) var trettio meter långt. Dessa två maskiner var inte, vad vi känner till, i drift någon gång, utan stod stilla. Ett rykte säger att de två maskinerna var i stort sett som nya när de togs bort och exporterades till Ryssland. Det var ingen som hade sett så välbevarade maskiner. Detta skedde omkring år 1950.

Den höga skorstenen

Skorstenen var ett populärt riktmärke för sjöfarten och fisket då den syntes vida omkring.
Den fälldes den 22 november 1965.
Teglet som man använde till skorstenen hade en form av kilar.
Inne i skorstenen fanns stegpinnar inmurade så att man kunde inspektera skorstenen. På slutet var skorstenen i så dåligt skick att man kunde se rätt ut genom sprickorna.
Hela kraftcentralen i Lekomberg är uppbyggd med det gråa tegel, som man tillverkade vid Ludvika tegelbruk. Hur man fraktade den stora mängd tegel som behövdes till kraftcentralen har inte gått att få reda på men troligt är att man fraktade under sommartid teglet i pråmar till den lilla hamnen i Lekomberg.

Text: N-E Nordqvist 2020