Initialristning på Fängenhällarna

Inristning på berghäll 

Foto ©N-E Nordqvist november 1988

Ur Nils Månssons-Mandelgrens resor i Dalarna år 1868. Han anlände med skjuts från Gagnef den 4 sep 1868 till Grangärde. Påföljande dag tog han skjutsen med häst och vagn till Smedjebacken. På vägen dit passerade han den stora backen som kallades Fängenhällen. Längst upp i backen finns en stenhäll, som är fylld med initialer och årtal. De har ristats dit av personer som passerat förbi till minne av den besvärliga färden uppför backen. Antagligen har de knackas in med stenar medan vandraren vilade. År 1876 skrev Mandelgren till pastor A Hessén i Grangärde och bad honom om hjälp att rita av "hällristningarna", vilket denne lovade att själv göra. Teckningen anlände tillsammans med brev daterat Pastorsexpeditionen i Grangärde den 27/10 1876.

En annan inristning på hällen 

Foto ©N-E Nordqvist november 1988

Efter mycket letande och funderingar över var kan dessa ristningar finnas? Många hade försökt tidigare men misslyckas. Till slut hade man fått sina aningar var det kunde vara. Mina händer strök varsamt över varje häll som besöktes. Varje kvadratcentimeter av möjliga stenhällar undersöktes. Till slut hittades några möjliga ristningar. Var jag nu på rätt spår? Lite osäkerhet fanns ändå. En dag i november 1988 lastades ett bilbatteri i ryggsäcken samt belysning av en backlampa till en bil, kamera och stativ för en eventuell dokumentation. Det var tungt att gå i den långa uppförs­backen med all packning från Fängenhällarna till Tunnfallet. I mörkret skulle det visa sig om det var rätt. Äntligen hittades inristningar bland snår och mossa. Det är mycket svårt att se dessa i dagsljus.

Vilka var de som knackade in sina initialer 

Foto ©N-E Nordqvist november 1988

Rubrikens fråga får nog inget svar. Vi kanske måste gå längre tillbaka i tiden. Ordet "fängen", som i Fängenhällarna betyder just viloplats. Under tiden de satt och vilade, var det deras sätt att lämna ett litet visitkort genom att knacka in sina initialer på en berghäll?

Vi flyttar oss tillbaka till år 1650. Kyrkplikten delade de upp i olika byalag och hyttlag, på så sätt blev det inte så betungande för vissa att vandra denna långa väg till kyrkan. Genom kyrkans försorg, fick allmänheten veta nyheter, samt prästernas delgivning av påbud och kungörelser. För deltagarna vid kyrkomötena blev det ett förmedlande av nyheter av de mindre och ovanliga slagen. Något nytt hade kanske hänt i de andra byarna. Kyrkobesökare skulle vid hemkomsten också föra kyrkans talan, till folket i de olika byarna och arbetsplatserna. Det var viktigt att infinna sig vid kyrkan, förmanade biskopen vid ett av sina besök vid Gränge kyrka, (Grangärde kyrka). Vanligt var, att de som inte var välvilligt inställda till gudstjänster, hotades med att de kunde sättas i stocken.

Ändrad 2021-03-29/NEN