Foto: N-E Nordqvist 2018
Efter bäcken som rinner mellan sjöarna Sörviks Dammsjön och Burtjärn finns strax söder om Sörviks övre hytta en gammal gård, vilken nu har sett sina bästa dagar. På det stora öppna området, snarlikt en stor öppen äng eller åker, omgärdat delvis av stenmurar, öster om bäcken mellan de båda sjöarna finns ett i mina ögon ett gammalt torp som har sina anor från 1800-talet.

Torpet, som jag kallar det för, har ett namn målat ovanför ingången med röda slingor ”Hyttgården”.

Hur det kommer att gå i framtiden när huset nu håller på att rasa ihop är okänt. Ändå vill jag göra en liten notis vad jag har fått fram om husets historia. 

För omkring 25 år sedan hade jag kontakt med ägaren till huset som då var boende i Gävle, numera kan jag inte få kontakt med den personen då han lämnade jordelivet 2009.

Vad vi kommunicerade om är bortglömt, men redan när vi höll på med cirkeln ”Gamla Sörvik” vid  1980-talets början var mina tankar kring det här huset. Det var väl ingen då som reagerade på husets anor än att ett eller några namn nämndes. Huset finns enligt min tolkning utritat som en backstuga (Bs) på Häradsekonomiska kartan från 1866-67. Nu när förfallet går fort och taket håller på att rasa in kommer nattens tankar om huset och dess innevånare. 

En spännande rundtur i husförhörslängderna inleddes inom Sörviks skifteslag. År 1822 ägde ett storskifte rum som handlade om Sörgowiks inägor.  Från den gamla kartan finns inte Hyttgården inritad. Åter till husförhörslängderna från år 1939 och bakåt i tiden till 1858-1865. Där kan jag läsa att gruvarbetaren Anders Gustav Andersson kommer till Sörvik år 1857 från Norrbärke. Förmodligen flyttade de in i backstugan som hade två lägenheter redan på den tiden. Anders Gustav Andersson född 1828 i Ludvika, gift 1857 med Christina Hedberg från Grangärde som hade dottern Stina Leontina. Familjen fick fyra barn varav två barn dog med någon månads mellanrum år 1869.

År 1861 30/8 vid en bergsprängning i Långgruvan blev Anders illa skadad i vänstra armen, ögat och högra foten. År 1888 lämnade Anders Gustaf Andersson jordelivet. Samtidigt, ett antal år tidigare flyttade de till ett annat ställe i Sörvik och sedan vidare till Grangärde år 1891.

Grufdrängen Jan Erson född 1819, gift 1840 med Anna Catharina Olsdotter född 1825 flyttade in nästan samtidigt med Anders Gustaf Anderssons familj, de fick två söner varav den ene sonen dog genom drunkning 1863 och den andra sonen dog efter tre dagar. Och vad jag förstår och kan läsa mig till så flyttade familjen från Sörvik efter den tragedin.

Arbetaren Jan Jacob Persson född 1830 från Iviken, gift med Carharina Persdotter född 1818 och blev enka 1857 och gift med Jan Jakob 1859 hon hade två barn med sig från första giftet och deras gemensamma dotter Josefina föddes 1859. Strax före giftermålet!

Nu kom hemmansägare Daniel Ersson till Hyttgården och hans hustru Carolina Olsdotter med barnen Augusta och Maria Carolina alla födda i Ludvika. Hustrun Carolina blev änka 1893. Maken var jordbruksarbetare, var någonstans är inte känt men det fanns ju både små och stora jordbruk i Sörvik på den tiden, närmast i tanken är jordbruket vid Sörviks Herrgård. Jordbruksarbetaren Gustaf Robert Söderlund gifter sig med Maria Carolina Eriksson 1903. De får två barn Rut Ingeborg och Mary Cecilia. Rut Ingeborg flyttade till Koster utanför Eskilstuna där hon fick en son år 1928 Rolf Viking Stjernfeldt, som senare övertog fastigheten i Sörvik. Rolf Viking Stjernfeldt var boende på Femte Tvärgatan i Gävle och avled 26/7 2009.

För ett antal år sedan började jag att se hur huset började att förfalla mer och mer. I juni månad 2019 återvände jag för att dokumentera hur det såg ut nu för tiden. En epok har gått i till spillo.

Foto: Båda bilderna ©N-E Nordqvist