Det här är en artikel som publicerades år 1966 i Dala-Demokraten. Observera att det är skrivet under den tid  Brynhild Nyman levde och att det blir lite fel i nutidens text.

 

Hon känner jordstrålningen - men hur?

Just där den långsträckta brunnsviksbacken börjar bor hon. Brynhild Nyman heter hon och lekom-bergsbo har hon blivit för gott. Då hennes make kamreraren vid Lekombergsbolaget Nils Nyman, gick "bort" så redde hon sig ett eget hem, eftersom hon inte ville lämna sörviksbygden utan bli kvar där för återstoden av livet.

Här skall berättas något om den person som blivit en av ludvikabygdens allra intressantaste människor. Framförallt om den mystiska kraft hon är i besittning av då det gäller att finna vattenkällor.

Det har sagts att hon varit med om att plocka fram brunnar i hela bergslagen och upp mot Gävle-trakten. Ett rykte som dock torde vara något överdrivet, enligt vad hon själv förfäktar, samtidigt som hon inte kan bestrida att det är en hel del brunnar som man nu öser vatten ur som kommit till efter hennes spanargärning.

73 år hon nu fyllda, men allt fortfarande får hon telefonförfrågningar om hon vill komma och hjälpa till i forskningarna efter vatten. Någon dag innan DD var på besök hade dir. K .A. Norling ringt och bett om hennes hjälp att påträffa vatten omtalar hon.

När hon började förnimma den där förunderliga "kraften" kan hon dock inte exakt uppge. Men där-emot kan hon omtala att den utgör ett arv från fadern. Och från henne har kraften gått vidare till sonen, kamrer Anders Nyman vid Bergslagens gruvförvaltning i Blötberget, som nu också han är ute och söker brunnar och därvid uppnår framgångsrika resultat. Att det är en obändig kraft som utvecklas vill heller inte fru Nyman bestrida.

— Ja ibland mäktar jag inte heller hålla klykan, och värst är det om vårarna då den stundom också barkar  av  och jag  får  enbart barken kvar i händerna, säger hon,

• Stark kraft
Kraften är också ibland så stark att hon får så ont i benen att hon omedelbart måste avbryta forskandet. Men får hon en sockerbit eller en bit choklad just i det rätta ögonblicket så händer det att hon kan fortsätta. Nöjda »kunder» har hon också över hela bergslagen. Det är många som hört av sig till DD och vittnat därom.

Den kraft som fru Nyman är i besittning av går helt enkelt inte att förklara har man framhållit. Man har hävdat som någon förklaring till fenomenet att hon måste besitta en särskild känslighet för jordstrålning och att det i hennes fall är fråga om strålningsfenomen som inte är riktigt klarlagda av vetenskapen. 

Foto: N-E Nordqvist 2012

Fackmännen vill också gärna prisa fru Nymans kunnighet på brunnsökarområdet. Bl. a. har hon varit till stor hjälp vid de va-arbeten som nu pågår i Brunnsvik.

Det föll sig så att hon fick en av brunnsborrarna boende hemma hos sig. Fru Nyman gjorde ett strövtåg och företog en »koll» på egen hand. Väl hemkommen förklarade hon för sin inneboende gäst att man nog fick bereda sig på att gräva djupt.

— Tok, 40 meter skall väl räcka sa brunnsborrarn. Men han och hans kolleger fick senare skåda att fru Nyman hade rätt. Över 100 meters grävning blev det.

 »Känner» malm

Men det är Inte nog med vattnet i Brynhild Nymans forskargärning. Hennes kraft har också tagits i anspråk för att söka efter malm.

— Men det skall vi inte tala så mycket om, säger hon och ser illmarigt på oss med sina pigga ögon som utstrålar åtskilligt av livslust och  energi. Men signifikativt nog så bor också fru Nyman mitt över en malm åder. Grannen är just i färd med att reda sig en stuga. Men denne behöver inte fru Nyman   biträda i vattensökandet eftersom han har anslutning till centrala vattennätet.

Men Brynhild Nyman har också andra strängar på sin lyra. Hon är känd som förutvarande sjuk-sköterska under gamla gruvbolaget i Lekomberg, som en duktig väverska och framförallt som chefsinstruktör inom Lottarörelsen. Inte minst från det sistnämnda området har hon en hel del intressanta minnen att förtälja.

Som när hon under ofredsåren blixtinkallades för att rycka in i mathållningen för den stora styrkan, som hade sin förläggning i ett vinterkallt Särna och dit man också väntade de flyende norrmännen.
I 35 graders kyla fick fru Nyman stå ute och grädda pannkaka. 

Men nu är den verksamheten slut för hennes del. Likaså är hon också enbart i färd med att bokföra minnen då det gäller verksamheten som sjuksköterska åt gamla gruvbolaget i Lekomberg. Men väver det gör hon än. Ett och annat duktyg blir det ibland, men företrädesvis får hon hålla sig till vävningen av trasmattor.

Men produktionen är riklig. Omkring 50 meter trasmattor om året kan utgå från hennes vävstol. Vilket väl säger allt i påståendet om att det inte år något fel på energin. Och många brunnar kommer nog fram ännu genom den mystiska kraft som hon besitter och så väl kan utveckla.

S w e s o n.  (Reporter på DD)

Brynhild Nyman född 1893 död 1973. Förutom Lottakåren var hon även engagerad i Ludvika Hembygdsförening samt en hel del annat med att besöka och hjälpa de drabbade gruvarbetarna vid sjukdom och skador.