Det är svårt för den gemene man att se vilka svårigheter gruvbolaget i Lekomberg hade när de planerade för byggnation av linbanan mellan Lekomberg och Källbotten. Först och främst den första delen från nedre linbanestationen i Lekomberg och upp mot den första åsen. Visst går det numera, på ett enkelt sätt att mäta höjdskillnaden med gps. Vi vet ju att sjön Väsman ligger ca 155 meter över havsnivån.

Nedre linbanestationen på omkring 204 meter medan den högsta punkten på berget närmast Lekomberg där linbanan drogs fram år 1924 finns på höjden 307 meter innan det sluttar ner mot andra sidan berget. 

En linbanevagn lastad med 500 kg malm drogs upp från den nedre linbanestationen och upp till toppen av berget innan den hjälpte till att dra upp nästa vagn. Det gick inte så bra alla gånger, då en vagn inte satt fast ordentligt på draglinan, vilket vittnar malmhögarna på marken då butten har tappat sin last, varje vagn rullade på bärlinan 1,2 meter/sekunde eller 72 meter i minuten.
I dag kan man inte föreställa sig den höjdskillnaden. Det går inte återskapa den miljö som var då, utan här fick jag försöka gå ut lite på sidan och använda kraftledningen mellan Lekomberg och Digervåla som går nästan paraellt med varandra. Hade man tänkt på detta så fanns det en möjlighet att redan i början av 1970-talet då hela berget var ett enda stort kalhygge ta en bild där linbanan drogs fram.

Text och foto: NEN 2019-05