Om

Den här sidan kommer att handla om byarna Norrvik, Brunnsvik, Lekomberg, Sörvik och Burens.
Skriv in i rutan Sök, t.ex ett sökord så får ni/du fram alla sidor med det sökta ordets innehåll. 



Omröstning

Gillar du den här hemsidan?

 Gillar du hemsidan?

 Fyller den dina behov?

 Gillar den inte!

Kakor används

Gillermarken

Gillermarkskor på bete

Foto: ©Gustaf Reimers

Gillermarken är ett sammanhängande ord för den lilla by som ligger utslängd mitt i skogen strax norr om byn Digervåla. Hela denna boplats ligger på sin högsta punkt cirka 350 m ö h. Stugan i bakgrunden ligger på cirka 330 m ö h, för övrigt den enda byggnad som finns kvar än i dag. Ladugården är riven och stugan disponeras av Friluftfrämjandet. När vi besöker området idag är det fortfarande ett öppet landskap där man ser de blånande bergen långt bort i fonden. Detta på grund av en del skogs­averkningar av markägaren (Bergvik Skog) i området.
Hur länge det har varit bebyggelse vid Gillermarken är för närvarande  okänt, men en sak kan vi läsa oss till är att hyttan, N:o 11, Lodwika Crono flyttades till Krabbsiö (Krabbsjö allmänning), ett litet missvisande ord då hyttan hamnade vid bäcken mellan Abbortjärn och Bredsjön, där den blev uppbyggd på nytt och anlagd år 1680.
Hur långt tillbaka i tiden har det funnits bosättningar är svårt att få reda på. Husförhörslängderna, de äldsta över det här området tillhör Grangärde församling och omfattar åren 1653-1686. Redan här svindlar tanken under vilket tidsperspektiv det handlar om tillbaka i tiden. Lite underligt är att de personer som kom till Gillermarken på den tiden hade sitt ursprung i Brunnsvik. Var det därför att de hade sin utkomst och kunskap om hyttan i Brunnsvik? Nu kan jag inte tyda när de flyttade från Brunnsvik till Gillermarken annat än att de står upptagna mellan de år som husförhörs­längderna gäller. Den första som jag kom på som är född i Gillermarken är Erik Ersson, han var född i november år 1681.
(Du kan finna några bilder från husförhörslängderna med källanvisningar om du klickar på länken "Gillemarksbor").
Vad har nu hyttan med Gillermarken att gör med? För att ha hyttan i drift behövdes folk som kolade i skogen. Alla transporter till och från hyttan med träkolen från milorna, malmen till hyttan och tackjärnet som skulle vidare, antagligen till Ludvika Bruk. Mellan Gillermarken och där hyttan är belägen är det knappt sex kilometer fågelvägen. Nu är Gillermarken inte den enda platsen som finns på det vi kallar "skogen". Vi har namn som Fixens, Görastorpet, Tickols, Jakobstorpet, Per-Ers, Risbergs med mera som finns i närheten av den plats som hyttan fanns en gång i tiden. Risbergs plus några till benämns på Häradsekonomiska kartan från 1866-67 som Krabbsjögårdarna.

Gillermarken av i dag

Foto: ©N-E Nordqvist 2010

Den som besöker Gillermarken nu för tiden får uppleva den totala tystnaden, förutom fågelsången och vindens susningar i lövverken under den ljusa tiden av året. Under vintern är det den totala tystnaden och Kung Bore som regerar, förutom några tappra skidåkare som tränar inför vasaloppet, de har inte tid att stanna upp förutom den klunk vätska som intas innan de rask takt stakar vidare mot nya hägrande mål.
Förr om åren, med det avses tiden i början av 1960-talet och tidigare var det för många i bygden som tog tillfället i akt, att deltaga i den så kallade Gillermarksdagen i början av mars månad. Oftast var det i samband med första söndagen i mars månad.
Då skidade vi på våra skidor från Lekomberg via Rösjön, Silvergruvans ruiner och över sjön Södra Gussjön där det ibland var stöp på isen som frös fast under skidorna. Upp till Gussjögården där skidspåret från Käll­botten anslöts vidare upp mot höjderna där Gillermarken var belägen.
När vi kom fram så var stugan varm och en god gemenskap skapades bland alla besökare som tog sig för vad som stugvärden hade att bjuda på.

Mot stugan på skidor

Foto: ©N-E Nordqvist 1980

Samling vid stugan

Foto: ©N-E Nordqvist 1980

Vasaloppsöndagen var för många av bygdens ungdomar som var intresserad av skidåkning och den naturliga samlingspunkten för att göra en utflykt tiil Skid och Friluftfrämjandes stuga i Gillermarken. Ofta hände det att några riktiga eldsjälar som övernattade i tält ute på gårdstunet.

Gångstigen innan Solbacken

Gångstigen mot Gillermarken
Foto: ©N-E Nordqvist 1995

Gångstigen strax innan man kommer fram till det sista motlutet upp till Solbacken. Därifrån var det bara att njuta av den sista utförsbacken ner mot stugan. Men när vi skulle åka hem var det ofta isigt när vi skidade hem till Sörvik, dessvärre var det mycket barr och bark som fastnade under skidorna på den här sträckan.

Solbacken vid Gillermarken

Solbacken i Gillermarken
Bilden från Ludvika Hembygdsförenings arkiv

I augusti månad år 2010 besökte jag åter Gillermarken för att få till en del bilder till denna hemsida. Det har berättas för mig att det var två större gårdar här uppe, Solbacken och Lövens. Solbacken låg högst uppe på kullen. Anledningen till att det kallades för Solbacken, var att från morgon till kväll så badade denna gård i solsken, berättade Ingvar Andersson vid en intervju, han flyttade till Gillermarken och in i huset år 1903. Det som var mest påtagligt än i dag är den stora ansamling av syrenbuskar en liten bit från huset. På den tiden var det inte så vildvuxet som det är nu för tiden.

Syrener på Solbacken

Foto © N-E Nordqvist 2010

Jordkällaren

Foto: ©N-E Nordqvist 2010

Något som jag inte kunde undgå var att åter besöka jordkällaren vid Solbacken. Efter lite letande, med en aning var den skulle vara bland vegetationen, så kunde vi komma in och beundra detta hantverk. Nu med digitalkameran i högsta hugg för att få en färgbild av alla färger på stenarna i taket. Stenar som låg på rad. Någon enstaka sten hade ramlat ner på golvet och kanske är det bara är en tidsfråga innan taket rasar in.
Trots att en lång tid har gått sedan den sista fast boende har nyttjat jordkällaren som sitt skafferi, och sedan flyttat till mera gästvänliga byar i närheten har jordkällaren stått tom i mer än ett halvt sekel. Men även den har väl också ett liv!

Grunden till huset

Foto: ©N-E Nordqvist 2010

I en grandunge hittade vi grunden till huset, en bastant torpargrund, byggd av stora stenar. För att överleva här uppe i det avlägsna stället fordrades en hel del av människorna. Det var skogsarbete som gällde, ett hårt och slitsamt arbete under tuffa villkor. Ibland rådde det rena vilda västen med jakten, det kanske var en form att överleva. Skogvaktaren var ju en mäktig person i sin yrkesutövning under åren 1890-1950. Skogvaktaren för Prästhyttans bevakning var i för sig inte den mest kraftfullaste person som man har mött i sina dagar. Men seg och senig i sin läggning.
En dag kom han på besök till Gillermarken och visade upp sin nya stövare för folket i gårdarna och förmanade, att ser ni denna hund under jakt här uppe så låter ni den vara. Det kan ni komma ihåg manade han folket.
I gengäld så såg han mellan fingrarna  när det skedde jakt kring Giller­marken på olovlig tid då det främst gällde för folket att överleva i denna ensliga del i skogen under den tunga hösten och vintern.
 

Från husförhörslängden, SE/ULA/12220 Grangärde AI:1 (0-1686) Bild 32/sidan 27 (Källa: Arkiv Digital AD AB)
Alternativ: Genline GID 169.53.35800 Kopparberg Grangärde AI:1 Husförhör 1653-1686  0/sidan 27

I mitt sökande efter de personer som kom att bo i Gillermarken en gång i tiden och hur långt tillbaka kunde vi finna anteckningar om detta. Till slut kunde jag hitta i husförhörslängderna under Grangärde församling Gillermarken.
Vad vi nu kan läsa, så var det boende i Gillermarken redan under slutet av 1600-talet och vi kan också se att Erik Ersson (nedersta bilden) var född i Gillermarken under november månad år 1681. Samt att de flesta av innevånarna har haft ett ursprung i Brunnsvik.

Text: ©N-E Nordqvist 2019