Om

Den här sidan kommer att handla om byarna Norrvik, Brunnsvik, Lekomberg, Sörvik och Burens.
Skriv in i rutan Sök, t.ex ett sökord så får ni/du fram alla sidor med det sökta ordets innehåll. 



Omröstning

Gillar du den här hemsidan?

 Gillar du hemsidan?

 Fyller den dina behov?

 Gillar den inte!

Kakor används

Gamla Sörvik Alva Jansson berättar

Efter ett kassetband med inspelning i slutet på 1970-talet, när ett antal personer höll på med cirkeln Gamla Sörvik. Där vi försökte bevara det som "de gamla" minns och hade att berätta i och kring Sörvik.
Alva Jansson AJ även kallad för Fall-Alva för att hon bodde på Fallet, en gård sydost om Limberget berättar om gamla Sörvik.
Medverkande Valfrid Söderberg VF, Sonja Strömblad SS, Gunnel Kling GK, Inger Danielsson ID och Nils-Erik Nordqvist. Inspelningen gjordes i dåvarande NTO-lokalen i Brunnsvik. Texten är lite modifierad men följer i stora drag inspelningen.

VF: frågar AJ om hon varit på Herrgården, nog minns jag en del förstås som barn. Patron Öhman kom och mötte barnen från skolan och han var så nyfiken och frågade vad vi hade för namn. Hur var patron Öhman som människa? Det vet jag inte, vi var ju bara barn. Patron Öhman är ju Fejan Forsslunds far.
ID: Frågar om vi var inbjudna till Öhmans?
AJ: Det minns jag inte. 
GK: Inskjuter att Herrgården och Gustavsberg är byggda i samma stil och Furuborg. 

VF: Jag ringde till Gammelgården i Ludvika och frågade om det fanns några anteckningar när Herrgården i Sörvik skulle ha byggs upp. Motparten svarade: Hörru du det kan jag inte svara på, men jag ska titta. Det gick några dagar.

VF: Ringde upp igen och kom tillbaka med frågan? Vi kan inte hitta något om detta, vi har bara räkenskapsböckerna och där står det inget om byggnadsår blir svaret från Hembygdsföreningen. 
I dag vet vi att huset finns utritat på en karta av datum år 1821, troligen äldre än så, då boende av gamla Jan Jansson. Men vi kan komma ett antal år tidigare då han blir måg i den tidigare boende familjen i Sörvik 1819 och ännu längre tillbaka i tiden, men då säger husförhörslängderna stopp.

SS: Patron Öhman hade egen handelsbod där de anställda fick kredit, helst så stor som möjligt så att de inte kunde sluta och arbeta åt Öhmans. 
Ett sätt att binda upp folket. Vissa människor fick inte handla av Öhmans utan fick åka till stan och handla. Mjölken såldes i affärer i Ludvika det var vissa som fick köpa mjölk hos Öhmans. Öhman sålde mjölk i en byggnad, där tvättstugan har varit, i ett rum intill,  Jonasson hette hon som förestod mjölkkammaren.
AJ: I den lilla flygeln bodde Gillerstig och Granstedt. 
GK: Tillägger i den flygelbyggnad, som ligger längst efter Digervålavägen,
(Vi ser den vita flygelbyggnaden på bilden till höger med vällingklockan, den bilden är från Ludvika Hembygdsförening.)

ID: frågar AJ när hon började arbeta på Herrgården?
AJ: Jag har inte arbetat någon längre tid, enbart ett par somrar, omkring 1917-18.  Stalldrängen hade som uppgift att ringa i vällingklockan när arbetet skulle börja, och när det var rast. 

Först då när det var pensionat och fröknarna Falk övertog efter Öhmans. Efter Falks så kom Janssons.

GK: Fröknarna Janssons var ju där när vi var barn omkring 1932. 
ID: Då minns jag hur vi träffade fröken Jansson på vägen när vi kom från skolan. Då sa fröken Jansson att nu går vi hem till pensionatet och dricker eftermiddagskaffe. 

På bilden till höger ser vi "Herrgården" och till vänster på bilden syns "Gruvmans" och gamla Digervålavägen.

Där gamla Gruvmans bodde på den plats som Gustav Gruvman och senare Hästsportvaruhuset låg. Men Gustav Gruvman var inte släkt med den gamla stammen av Gruvmans. Rättaren på Öhmans tid hette Janne Gruvman och hörde till den gamla stammen. 

I huvudbyggnadens södra del fanns kontoret medan det i den norra delen innehöll kök och jungfrukammare. Uppvärmningen bestod av kakelugnar med all den ved som skulle huggas och användas, men det var mycket folk som arbetade, men de hade inte så mycket betalt men det gick inte någon större nöd heller.

GK berättar: Att det stora Herrummet låg till vänster innanför hallen. Rätt fram i hallen bakom stora dubbla dörrar, så kom man in i den stora matsalen och innanför till vänster det fina sällskapsrummet med en väldigt fin kakelugn, sedan fanns det ett rum som användes till gästrum. Under Öhmans tid användes ett rum till höger om matsalen som kontor medan köket låg på den norra gaveln. Till övervåningen gick det en väldigt fin spiraltrappa helt av trä med inte en spricka i som ledde upp till en jättestor hall och sedan fanns det rum som användes till gästrum de var inte isolerade för vinterbruk  och ett stort mörkrum med en massa smårum. Golvet var av trä, med stora fina plankor och täta som bara sjutton sådant kan man inte uppleva i dagens läge. På övervåningen fanns det en stor fin öppen spis, väldigt fint gjort. Lika fina golv var det i flyglarna med kakelungar. I Vinkelbyggnaden var det balkongen som vetter ut mot landsvägen, under balkongen fanns det en glasveranda som de använde på sommaren och hade bord dukade där. Den var alltid stängd på vintern och under jul placerades julgranen inne i glasverandan, det var så fint man kunde då se ut över Väsman, den syntes även utåt som en symbol. Var det många eldstäder eftersom det fanns fyra skorstenar på Herrgården. Det var huvudspisen, öppna spisen i hallen, kakelungar i Herrummet, kontoret, och de andra rummen, sällskapsrummet och matsalen.

Sammanlagt 6 kakelungar på nedervåningen. På övervåningen fanns det två kakelungar.

Grunden till Kalles ???? nedanför pensionatet påbörjades 1945 det blev inga väggar uppbyggda för Kalle flyttade 1948, området var nästan bottenlöst.

Gunnel berättar om en händelse: Det var en gång det var sportlov, på den tiden gick det tåg förbi Sörvik,och då hade vi kära Robert som vaktmästare, som skulle hämta gäster vid Sörviks station med häst och kälke. Tåget kom in till station med gäster. Middagen serverades kl 17.00 och gästerna kom alltid försent eftersom tåget anlände kl 17.30 med extra arbete som följd. Men hur det var den gången så slang Robert iväg med hästen och kälken, när de övriga gästerna satt och åt så kom Robert tillbaka,och går in köksvägen, Gunnel går in och hör vad gästerna tog vägen. Det visade sig att Robert hade fått sig några glas för mycket innanför västen. Gästerna var mycket riktigt med tåget men Robert såg inga, utan for hem utan gäster. När sen Gunnel går in till matsalen och skall tala om att de inte var med tåget, då får Gunnel se de komma nere efter vägen släpande med sitt bagage medan Robert sittande hemma. Ett annat minne, när Robert skulle köra in ved på lördagarna på vintern med kälken då skulle han inte få gå stora ingången för det var ju gästernas väg , och då skulle han gå bakom den här flygeln genom ett smalt grindhål. Å sen glömde han av sig, det var en påskafton då han kom in stora vägen, fröken Hedman blev förbaskad och sa åt Söderlund, vet väl att han ska gå sin väg.  Ja ja sa han jag vet, men han var så på kanelen så att vedträna slang å for åt alla håll. Vedträna  skulle plockas in i den stora vedlåren som var innanför dörren där. Kort var han ju till växten där han stod böjd med huvudet och plockade med vedträna i den stora vedlåren och hade de där pilsnerflaskorna i bakfickan och Gunnel glömmer aldrig hur Märta var där och drog i pilsnerflaskorna. Vilket liv det skulle ha varit.

Sörviks Pensionat hade väldigt fin renommé för bra service och fin mat. Den finske författaren och nobelpristagaren 1939, Frans Eemil Sellanpää född 1888,  var väldigt mycket på pensionatet och han brukade ofta  sitta ute på en spark och titta på solen.

Till trefaldighetskällan har Anna Jakobsson varit på trefaldighetsnatten och Fall-Alva Jansson varit och druckit vatten men källan var grund men  det fanns näverskopor som man kunde dricka vattnet ur.

Öhmans hade sin ladugård på andra sidan järnvägen med många kor, och de hade två mjölkerskor Albetina kallad Tina gift Danielsson och Lotta Danielsson även kallad Tingel-Lotta, som gick och mjölkade ett tio-tal mjölkkor morgon och kväll. De bodde i det hus som låg mittför nuvarande posten och kallades för Sexmans. Ladugårdsförmannen heter Olsson i efternamn. På åkrarna nedanför Järnvägen odlades potatis och olika sädesslag samt grönfoder. På åkrarna när Joel Andersson arrenderade åkrarna så var Fall-Alva med och skördade havre på åkrarna,och räfsa på åkrarna och föresten så hade han en egendom i Norrvik.  Joel Andersson körde upp Alva och några till om hösten när det var fruset på morgonen. Skörden skedde med hjälp av skördemaskin som var spännda med två hästar. Sen var jag ute och satte potatis ett år och det var så roligt och då kunde man ha varit ute utan att få betalt. Då hade de potatis nedanför Lennartsgården och sedan på ett ställe ner mot Väsman . Och det var så roligt, jag blev som en neger i skinnet, det var ett fritt arbete.

Tillägg och skrivning 2019-08-28 NEN