Om

Den här sidan kommer att handla om byarna Norrvik, Brunnsvik, Lekomberg, Sörvik och Burens.
Skriv in i rutan Sök, t.ex ett sökord så får ni/du fram alla sidor med det sökta ordets innehåll. 



Omröstning

Gillar du den här hemsidan?

 Gillar du hemsidan?

 Fyller den dina behov?

 Gillar den inte!

Kakor används

Dröverkagruvan

Dröverka, en lång udde i sjön Väsman

Copyright Lantmäteriet 2003-10-20. Ur Häradsekonomiska kartan på dvd.

Dröverka ligger på en av de längsta uddarna som går ut i sjön Väsman, nu bebyggd av många hus, men vi behöver inte gå så långt tillbaka i tiden då det fanns enstaka hus. På häradskartorna från åren 1866-67 finns då markerat två små byggnader. De båda ligger längst ut på udden, utmärkt som en så kallad backstuga och ett jordtorp. Jordtopet fanns då på den östra sidan av udden medan backstugan hade sitt läge på väster sida av udden.
Stavningen på ordet Dröverka är inte heligt, namn som Drefvärkan (1845-1846) och Drögwärck Udden, Drögwärck Torpet och Drögwärck Näset (1770-1778) finns nämnda på äldre kartor. Under de sist nämnda årtalen finns bara en familj upptagna i husförhörslängderna under Drögvärka, de bestod då av två vuxna och två barn.

På "Dröverka" har det bott människor under en lång tid, en tid då inte ens kyrkböckerna kan ge någon ledtråd. Kartan ovanför är ju från 1866-1867, under den här tiden finns en familj antecknad.
I någon av torpen kom arbetaren Per Norling född 1816 i Norrbärke samt hustrun Sara Stina Larsdotter född 1825 och deras tre barn Per Johan f. 1846, Sara Gustafva f. 1847 och Lovisa Wilhelmina f. 1853 att ha sin hemvist under en längre tid. Familjen kom från Norrbärke 1859 och kom att bo här fram till år 1873. Barnen flyttade ur det trygga hemmet tidigare. Vill nämna att det här var ett exempel på en familj som kom att bo på Dröverka en längre tid under den här tidsperioden som kartan visade.

Några egentliga vägar fanns inte mellan Norrvik och ut på Dröverka på den tiden. Hästfororna var ju vanliga på den tiden. Vägarna därefter.
I början av 1900-talet fanns det planer att nuvarande länsvägen (245/247) skulle få sina sträckning efter sjön Väsmans stränder. Anledningen till att den inte byggdes efter den planerade sträckningen var att ägarna till skogen menade att det blev för dyrt med skogstransporterna med det avstånd, som fanns mellan nuvarande väg och den blivande vägen nere vid sjön Väsman.

Dröverkagruvans utmål med byggnader

Reproduktion av utmålskarta från ©Bergsstaten Falun

En utmålskarta kan berätta en hel del av en gruvas historia. Här har vi dock valt att visa vad byggnader har funnits enligt en utmålskarta från år 1899. Efter några byggnader kan man ännu finna grunderna. Ett av de största märkbara skillnaden är vägarna, i jämförelse med den karta som finns avbildad under länken "Dröverka".
Numreringen nedan har en anknytning till numren på kartan.
1: Brygga vid sjön Väsman, troligt finns rester av den kvar, som en pir.
2: Malmlager eller varp. 3: Stenmur i malm- eller lager av varp. 4: Troligt en källare. 5: Vägkorsning med en byggnad där transformatorstationen finns. 6: Gärdesgård. 7: Gruvstuga/Fogdebostad/Kontor. 8: Skrädhus med stenmur. 9: Sänkning. 10: Gruvhål. 11: Vandring. 12: Utfraktsbana. 13: Befintligt inhägnat gruvhål.14: Konst och linledning. 15: Kan vara spelhus (befintlig grund finns kvar ännu). 16: Märkpunkter (den så kallade nollpunkten). 17: Ett av husen kan vara en borrsmedja eftersom det finns en nedrasad stenhög som kan komma från en skorsten. 18: Norr-söderpil.
Reservation för att något kan vara fel.

Beskrivning av Dröverksgruvan

Reprofoto av  utmålskarta ©Bergsstaten Falun

Beskrivning av Dröverksgruvan från texten ovan, observera att gammal stavning förekommer:
På östra sidan af den i sjön Vessman utskjutande Dröverksudden har af gammalt ett kompassdrag varit känt och äfven af gammalt föranletts försöksarbeten, hvilka dock alla strandat mot svårigheten att genomtränga de särdeles lösa och djupa sandlagren som här dölja berggrunden.
Sist uttogs mutsedel på fyndigheten år 1860 och 4 år därefter uppnåddes efter en mycket svår schaktbyggnad genom den 21 meter djupa slamjorden fasta hällen. Utmålet lades 1865. Gruvan nedlades 1868 vid cirka 50 meters djup, emedan man icke kunde hålla henne läns med endast hästvinda. Arbetet togs åter upp på förvintern 1898.
Till gruvan leder en kärrväg som vid Norrviks by utgår från landsvägen mellan Ludvika och Grangärde. Afståndet till Ludvika järnvägsstation är landsvägen 10 km, sjövägen 7 km.
Malmen är en finkorning hornblendeförande svartmalm, delvis något förorenad af svafvel. I genomsnitt håller den cirka 50% järn och 0,005% á 0,008% fosfor. Den är engående eller något sur.
Fyndigheten utgörs af två malmliner, af hvilka den norra på cirka 30 meters afvägning delas af ett smalt hälleflintgneislager med pegamatitränder. Åt öster tilltager pegmatiten, så att den är 1 á 1,5 m mäktig. Den omgifvande bergarten är gneis som närmast fyndigheten öfvergått till en grå finkorning till medelgrof glimmersrik hälleflintgneis.
I norra delen af grufvan afskäres malmen af en cirka 0,5 m mäktig diabasgång. Strykningen är i norr-söder, donläge är cirka 65 grader åt öster och lagerbildningens fältstupning är åt norr.
Sedan 1865 har brytning egt rum under nedan nämnda år:

ÅrBergtonMalmMalmprocent
18661378107579
18673422261576
18684225324176
1898148444230
Ludvika den 14 December 1899
        Herman Lundholm
 
Gruvarbetarna vid Dröverksgruvan

Foto: okänd fotograf omkring år 1900-1902

Det officiella namnet på gruvan i Dröverka är "Dröverksgruvan". Arbetarna är här samlade kring vad man anar är laven för fotografering av en okänd fotograf omkring år 1900. Årtalet grundas på att den lilla pojken, Erik Sollander, längst till vänster i andra raden, som vi har uppskattat till omkring 7-9 år.
Observera att något namn eventuellt inte stämmer!
Bakre raden från vänster: Jan-Petter Jansson, Per-Erik Persson, August Hellström, Sandbacks-Axel Andersson, Karl Nilsson, Carl-Erik Hedman, Gunnar ....?.
Andra raden: Erik Sollander och Harald Jansson.
Nedre raden från vänster: Daniel Jansson, Albert Andersson, Johan Boström, Erik Spjut, Karl Fischer och Gottfrid Persson.

Under åren 1866-1907  hade gruvarbetarna brutit 31467 ton malm i Dröverksgruvan. Malmkroppen som bara var  tre meter breda och som fältstupar 60 grader mot öster. En av stockarna har brutits mer till 85 meter medan en annan  till 110 meters nivå. För att få upp malmen användes en så kallad vandring. Gruvan var i drift under en kort tid åren 1916-17. De stora högarna av varp vid Dröverksgruvan kom under en tidsperiod mellan 18/8-11/9 1969 att fraktas till anrikningsverket i Håksberg. Totalt lastade man ut från Dröverksgruvan 7657m³.
Även Dröverksgruvan var inte förskonad från olyckor. En av de nyanställda, på sitt första arbetspass, en pingstafton omkring åren 1903-05, ramlade den 20 år gamla mannen ner i schaktet och förolyckades.

Text och redigering 2019-11-29 NEN