Vid dokumentationen av linbanan mellan Lekomberg och Källbotten, under hösten 2018 och våren 2019 kunde jag inte undgå att se hur draglinan har blivit inväxt i en björk strax innan gångstigen nedanför berget Hillklinten. Detta gav mig lite tankar om draglinan. Det är ju omkring 60 år sedan som linbanan har skattas till förgängelsen. Draglinan har i alla fall dragit fram linvagnen som vägde 195 kg och sin last av ca 500 kg malm i butten mellan de två gruvorna under många år. Nu löpte draglinan i en enda stor slinga med drivningen förlagd vid Lekomberg. Där man kunde reglera utväx-lingen, och därmed hastigheten på linbanan.

I genomsnitt så var det cirka 120 meter mellan varje last med malm som lämnade Lekomberg med destination Källbotten och vidare med tåg till Gävle hamn för vidare transport med båt till Tyskland.
Hela slingan var här mellan de två platserna omkring 9000 meter. 125 minuter tog det för slingan att rulla runt ett varv. Det hände ju att draglinan gick av och då hade man problem i Lekomberg för att hitta där den hade gått av.
De var duktiga och reparera draglinan genom att "splitsa" eller med ett annat ord sy ihop den igen. Enligt min sagesman som var med vid skarvningen så utfördes arbetet så att det blev en nästan osynlig skarv. Ibland fick man sätta i en ny bit lina om det behövdes. Synd att man aldrig har hittat någon sådan skarv under alla dessa år.
Linbanan, en tysk konstruktion, var från början 6840 meter när den kom till Sverige och till Nautanens kopparfält i Lappland.

Redigerad 2019-10-21 NEN