Om

Den här sidan kommer att handla om byarna Norrvik, Brunnsvik, Lekomberg, Sörvik och Burens.
Skriv in i rutan Sök, t.ex ett sökord så får ni/du fram alla sidor med det sökta ordets innehåll. 



Omröstning

Gillar du den här hemsidan?

 Gillar du hemsidan?

 Fyller den dina behov?

 Gillar den inte!

Kakor används

Den stora och höga skorstenen i Lekomberg

Info: Den här sidan handlar om Den stora och höga skorstenen i Lekomberg, Kraftcentralen och kolbryggan.


Foto: ­­N-E Nordqvist 2019

När den första kraftcentralen byggdes, som har årtalet 1911 inpräntat i väggen var färdig byggdes även en stor och 65 meter hög skorsten , som kunde leda bort den giftiga röken från den tyska importerade stenkolen vilken sedan spreds för vinden över bygden. Den var också ett stort riktmärke för alla som var på Väsman och fiskade, alla kända och okända grund hade man riktat in efter den stora skorstenen. Hur bar man sig åt när man byggde den? Det måste nog ha varit modiga män, som har murat upp denna resliga skorsten. Även de så kallade hantlangarna, som såg till att murarna hade både tegel och bruk har gjort en fin prestation när den byggdes upp mot skyn. Detta var ett av många hantverk av hög klass. Allt man gjorde var egentligen ett hantverk. Allra mest när man tänker på att den första grävmaskinen kom till Lernbo och Sverige år 1895. 

De tegelstenar man använde när man byggde skor­stenen var inte lika stora på bägge sidorna, de hade en form av en kil och var inte homogena utan hade fyra "ventilations" hål. På det viset kunde man få den jämn och rund.

Foto: N-E Nordqvist 2019

Från det gjutna fundamentet som har en diameter av cirka 4,5 meter och en bra bit upp hade man byggt skor­stenen i två olika delar. Allt för att få den mer stadig. Från den inre kransen och till den yttre var det ett tomrum på cirka en halv meter, och man kunde inte se vad den slutade på utsidan. Själva rökgången var 1,1 meter i diameter. 

Vi ska väl inte behöva på­peka, att på slutet var det en del ungdomar från bygden, under de tidigare åren, som av fri vilja klättrade upp i den höga skorstenen via stegen på insidan. Då på slutet satt en del stegpinnar lösa i skorstenen, och på en del ställen kunde man se rakt ut mellan de kilformade tegelstenarna, där cementen hade vittra sönder och blåst bort. Väl där uppe så kunde man sätta sig på den breda kanten med fötterna hängande utanför och beundra den fina utsikten.

Den person som hade fått förtroendet att riva skorstenen var Åke Pettersson, minns jag rätt så bodde han en tid i Lekomberg, han hade börjat med att knacka bort de stenar på den sida som han hade tänkt att fälla den åt. Precis som man gör när man fäller ett träd. Det var då man upptäckte det stora tomma utrymmet. De som såg detta arbete var lite oroliga när de såg Åke Pettersson, halvt liggande inne i skorstenen och knacka bort de stenar som var längst in. När som helst kunde den ju ramla. Nu gick det ju bra ändå när den kom att ramla med en stor smäll  och ett moln av damm. Måndagen den 22 november 1965 föll den stora skorstenen till marken, och därmed försvann ett riktmärke för alla fiskare i ett nafs. Brynhild Nyman och hennes dotter Kerstin kom då från tvättstugan i Folkets Hus i Sörvik. De hörde en kraftig smäll och tittade just då åt detta håll och ropade: "Titta skorsten faller". Då gick en stor profil ut ur bygdens historia. 

Publicerat 2019-09-13   Text o Foto: ©N-E Nordqvist

Den södra Kraftcentralen Lekomberg

Foto: omk 1911-12 av Johan Persson, Bilden kopierad från originalnegativet.
Bildarkiv N-E Nordqvist

En intressant fråga inom hembygdshistorien har alltid varit, när och hur blev tyska intressen intresserade av malmen i Lekomberg? Svaret kommer vi inte att få reda på. Det svarta guldet, som svenskarna inte förstod att ta vara på.

I en del gamla handlingar kan vi ana att tyska intressenter var här före år 1908. Av Johan Viktor Nyberg och August Wigert hade tyska ägare köpt (år 1908) en del av deras mark nere vid Väsman, för att försäkra sig om en god tillgång av energi i framtiden.

Från Ludvika Bergverks gamla handlingar kan man också läsa att på hösten år 1907 slutade man att skräda för hand i det skrädhus som fanns inom gruvområdet. Under de två sista åren handlade det mest arbete med undersökning. Var det ett arbete som var beställt av blivande tyska ägare?

En ångkraftcentral uppfördes i början för att ge energi till den nya gruvepoken. Än i dag kan man se inskriptionerna "Kraftcentral" och årtalet 1911på gaveln. Året senare var den andra byggnaden färdig. Skorstenen var 65 meter hög och var en symbol för bygden ända fram till oktober 1965 då den fälldes.

Ångmaskin till kraftcentralen

Foto Johan Persson omk 1911-12 Bilden kopierad från originalnegativet.

Bildarkiv N-E Nordqvist

Lekomberg behövde energi till gruvan. Omkring tre månader efter köpet av gruvan började man bygga en kraftcentral. Med en längd av 20 meter, 10,8 meter bred och 11,5 meter hög.

På järnvägen hade den tyska ångmaskinen anlänt. Nu började ett mödosamt arbete med att rulla ner den 76 ton tunga maskinen och få in den i det södra huset, som man tidigare hade byggt upp. För att flytta den tunga maskinen var man tvungen att lägga ut långa plana stockar. Mellan maskinen och stockarna fick man lägga runda axlar som den kunde rulla på.

Ångmaskinerna kom från ett stort känt tysk företag, R Wolf, i Magdeburg Buckam. När ångmaskinen var i full drift kunde den ge omkring 600 hk. En riktigt rejäl maskin, som kunde driva en stor generator. Stora ångmaskinen användes under en period av cirka tio år.

I den norra byggnaden som är märkt på utsidan med årtalet 1912 fanns två mindre ångmaskiner uppställda. Norra skeppet (huset) var trettio meter långt. Dessa två maskiner var inte, vad vi känner till, i drift någon gång, utan stod stilla. Ett rykte säger att de två maskinerna var i stort sett som nya när de togs bort och exporterades till Ryssland. Det var ingen som hade sett så välbevarade maskiner. Detta skedde omkring år 1950.

Ångmaskinen inne i det södra huset


Foto: Johan Persson omk 1915. Bilden kopierad från originalnegativet.
Bildarkiv N-E Nordqvist

Stora ångmaskinen hade en längd av nästan elva meter, den var i drift från omkring åren 1911-12 och fram till mars år 1920 då driften lades ner. Man kan se på bilden att det stora svänghjulet snurrar vilket tyder på att ångmaskinen är i drift. Överföringen av kraften till svänghjulet och generatorn skedde med någon slags typ av vevaxel, ungefär samma funktion, som när man trampar på en cykel. Svänghjulet hade en diameter av 3,1 meter.

De två personerna på bilden är för oss okända. Troligtvis är det tyska arbetare som var här i bygden i samband med uppbyggnaden av den nya gruvepoken.

Under några år stod ångmaskinen redo att startas på nytt då vattentillgången var dålig i sjön Väsman. I mars år 1920 blev Lekombergs gruva ansluten till det elnät som kom från Ludvika Kraftstation. Därmed kunde man få en mer driftsäker leverans av energi. Under det sista året eldade man ångmaskinen med torv och ved på grund av brist på stenkol från Tyskland.

Kolbryggan vid Kraftcentralen

Bilden kopierad från originalnegativet.

Bildarkiv N-E Nordqvist

För att få bränsle till kraftcentralen behövdes stenkol som importerades från Tyskland. De lastade vagnarna kom på järnvägen och kördes ut på den i bakgrunden uppbyggda ställningen. Vagnarna lossades med handkraft. På den ena vagnen syns det två personer som lossar en vagn. Det har berättas för mig att stenkolen blev liggande på marken nedanför bockbanan. Det här skjulet i bakgrunden finns på en annan bild där det norra skeppet inte är färdigbyggt 1912.
Nu för tiden är det svårt att se var fundamenten finns, men de finns kvar inne i snåret mellan vägen ner till kraftcentralen och nuvarande cykelbanan. Bockbanan gick i en rak linje från det översta stora fundamentet som finns kvar och ner mot intaget av stenkolen till ångmaskinen. I det norra skeppet stod det två ångmaskiner, i det södra skeppet "stora ångmaskinen".

De två arbetare som står och barkar en stor grov stock är Johan Persson och August Eriksson.
Bilden är tagen med självutlösare någon gång mellan åren 1911-1917.

Text: N-E Nordqvist 2019-11-12